Dag 322

322. Jag lyssnar kanske lite väl mycket på Stefan Sundström för tillfället, men det är så himla värt det. Ikväll till exempel, cyklade jag på malmös plasksvarta cykelvägar och fnissade så glatt åt:

själv blandar jag fredligt min t-sprit med kir
och Gud vet väl bäst vilken verkan det blir
jag kanske kan lyfta på benen


och

kärlek är bara en klåda i ditt kön



tack för mig och tack för ordet och tack för den fina lilla känslan jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0