Dag 140

140. Vissa dagar blir jag så himla trött. Alltså sömnig. Ofta blir jag det den eller de lediga dagar jag har efter slitsamma arbetsperioder. Då kan jag bara ligga som en strandad val i sängen och tjura. Det är knappt att jag orkar hyvla ost till rostemackona alltså. Idag och igår har varit såna dagar. Därför tänker jag nu klä mig i min allra finaste hudkostym, korka upp BiBen och försöka göra min 4 dagar gamla disk roligare att umgås med. Det ska bli rent om jag så ska dö på kuppen.

Ibland tänker jag att jag vill ha en stor fest bara för att på inbjudningskorten kunna skriva:
"Dresscode: Hudkostym"




(Nej mamma och pappa, jag är inte alkis. Inte ens i närheten tyvärr.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0