Nya året

341. Min lägenhet är väldigt fin. Jag är nöjd och glad och kommer inte flytta härifrån någonsin. Den tidsplanen kan bytas om jag mot förmodan skulle bli så rik att jag har råd att hyra flytthjälp och flyttstäd, annars stannar jag här till jag dör.

Det där med att jag skulle bli rik vet vi alla är en omöjlighet. Nu till exempel valde Malmö att ta pengar från min novemberlön för att de råkade göra misstaget att ge mig för mycket i augusti. Utan att jag blev förvarnad och utan att jag fått någon chans att göra en liten avbetalning så har de tagit sig friheten att bara ta från min senaste riktigt surt förvärvade lön. Så om ni inte ser mig de närmsta månaderna är det för att jag gått ner så mycket i vikt av att inte äta att jag helt enkelt blivit transparent. Det kan hända.




Albert Bitter heter han.

340. Nu orkar jag inte lägga ut fler julskinkor för jag blir så arg och ledsen och besviken att hela mitt hjärta förvandlas till slem och droppar ner i mag-tarmkanalen och jag kissar ut det. Den som inte äter kött i jul är min bästa och nyaste hjälte.

331.



Fin video. Nä skoja bara, tyvärr är det den enda som fanns med den här låten.

320.





bottle of wine and an old 45 rifle in the corner that her grandfather left her when he died,
said no surprise,
I’ve had to use it quite a few times,
so Jay, don’t you ever let us down,
don’t you ever,
I’ll have to shoot you and no one will hear a sound

319. När jag var yngre brukade jag och mina vänner ofta skriva brev till varandra. Vi lämnade små lappar eller långa romaner med rolig, sorglig, kärleksfull eller skvallrig text. Breven överlämnades ofta i skolan. Det är inte omöjligt att vi hade tråkigt där under tyskalektionerna på bokelundsskolan och tog oss några minuters mental rast genom att skriva till varandra.

Ikväll när jag såg på "så mycket bättre" dök ett starkt minne upp. Ikväll var det Mikael Wiehes dag. Där sjöng Tomas Ledin en låt jag bara kan texten på. Jag har inte lyssnat på låten. Texten fick jag skriven på en bit papper av min då och fortfarande allra bästa vän. Och jädrar vad tårarna rann när han sjöng. Och de rann redan då, när jag läste brevet första gången. Sanna, fan vad jag älskar dig.

317. Det blir så tydligt ibland. Inte för att skryta, eller klanka ner på mig själv, men jag är van vid att fixa saker själv. Nu när jag verkligen behöver hjälp, och tro mig, det tar emot att be om det, så blir färgerna klarare. Vem är vad och hur är allt och vad är jag värd? Antingen är jag en pissig kompis och person och förtjänar att stå ensam, eller så råkar jag ut för mycket tvivelaktiga mänslika relationer som överhängande resulterar i en sorg född ur en enorm besvikelse. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

316. Jag ligger efter i tiden. I bloggen. Men jag skriver nu som i nutid, fast det uppdateras som om det hänt för flera veckor sen. Det börjar dra ihop sig, snart är jag i ett nytt hem. Mitt alldeles egna hem.

287. Jag upplever det som extremt relevant att idioter slutar knäa mina favoritkillar i huvudet.

274.

All that I was buildings burning down

271.

268.

261.

Threw my bad fortune
Off the top of
A tall building

260.

    Little bit

254. Det kommer bli en tuff höst. Min själ är lite för gammal och skör och jag är lite för förvirrad och trött. Som om jag tagit sats sedan jag var 16 år, men aldrig nått fram till avstampet. Det kan väl inte redan vara för sent, även om jag känner mig någorlunda övertygad om det? Och de där små delarna av mig själv som jag vårdat så ömt har jag gett bort. En del dog med bestemor, en annan tappade lusten, en liten del for till andra sidan jorden och blev sjuk och någon av delarna ligger och blöder i sopnedkastet. Jag behöver mina delar själv, så snälla låt mig behålla dem om du inte planerar att hjälpa mig att ta hand om dem.

Och jag saknar min bestemor jättemycket.

253. Å! Ungdomstiden! Lika sann idag som då.



Det öppna såret på den här.

252. Hade tänkt spara den här låten till bloggens slut, till årets slut. Men jag kan inte hålla mig längre.

251. Såg Mia Skäringers show på svt.play en gång. Det är något med henne som skrämmer skiten ur mig. Hon bara ställer sig på scen och blottar prick alla fula, hemska, obehagliga och brutala delar ur sitt liv. Jag fattar verkligen inte hur man vågar. Hon är nog min favoritkvinna just nu. Hon är råsnygg i all sin obehaglighet. Och smart! Smart och rolig. När jag blir stor ska jag bli lika ball.

Så många gånger jag gav bort mitt lilla hjärta till någon som lika gärna hade kunnat runka.

Mamma och pappa kan hoppa över det där citatet, eller låtsas som att det inte står där.

 

250.

And if you want to walk the streets alone I'll disappear for you

243. Jamie T, jag är så himla kär i dig!





A heart of gold, and a face so pale, with a second hand dress and lips of a temptress

239.

We're fools to make war on our brothers in arms