Dag 300
300. Grattis på 300-dagsdagen. Försök att inte få dvärgbandmask nu. Det tar evigheter att bli av med den.
"Om en människa får i sig dvärgbandmaskägg kan det utvecklas blåsmaskar i människans lever eller i andra organ. Hundens dvärgbandmask ger vanligen en enda blåsa, medan rävens dvärgbandmask ger många blåsor. Blåsmaskarna växer långsamt, och då de blivit så stora att de stör den normala organfunktionen får människan sjukdomssymptom (såsom t ex tecken på dålig leverfunktion när det sitter blåsor i levern). Det tar vanligen minst 5-10 år.
Om man upptäcker blåsmasksjuka hos människan i tid är symptomen behandlingsbara, men det kan kräva kirurgiskt ingrepp och flera års läkemedelsbehandling för att blåsorna inte ska växa till igen.
Varje år nysmittas cirka 1 person/1 miljon innevånare i Europa. Siffran är 10 ggr högre i de hårt smittade alptrakterna.
På grund av att smittan drabbar förhållandevis få människor och tar lång tid på sig att orsaka skada, så vet man ännu ganska litet om de egentliga smittvägarna mellan människor och djur. Det finns sannolikt två smittvarianter: 1) Man får in ägg i munnen via livsmedel eller via sina händer. Då smittade djur släpper sin avföring i naturen kan äggen i avföringen hamna på bär och svamp. Människan kan smittas av att hantera eller äta dessa bär. Människan kan sannolikt också smittas genom att få maskägg på händerna efter att ha klappat en smittad hund/katt, och sedan få in äggen i munnen i samband med att hon äter mat. Äggen är små och lätta och kan fastna i djurets päls då det släpper avföring. De kan sedan föras runt i pälsen bort från anus, och människan uppfattar inte någon risk med att klappa det till synes friska djuret. 2) Man andas in ägg, som förs runt med luften exempelvis då man städar i ett rum där det finns ägg spridda i omgivningen.
Dvärgbandmaskens ägg överlever djupfrysning av bär och svamp, men avdödas av frystorkning. Många av de bär som används i industrin är frystorkade.
Dvärgbandmaskens ägg kan inte spridas med kokade bär i form av sylt eller kräm, eller med förvälld eller stekt svamp."
"Om en människa får i sig dvärgbandmaskägg kan det utvecklas blåsmaskar i människans lever eller i andra organ. Hundens dvärgbandmask ger vanligen en enda blåsa, medan rävens dvärgbandmask ger många blåsor. Blåsmaskarna växer långsamt, och då de blivit så stora att de stör den normala organfunktionen får människan sjukdomssymptom (såsom t ex tecken på dålig leverfunktion när det sitter blåsor i levern). Det tar vanligen minst 5-10 år.
Om man upptäcker blåsmasksjuka hos människan i tid är symptomen behandlingsbara, men det kan kräva kirurgiskt ingrepp och flera års läkemedelsbehandling för att blåsorna inte ska växa till igen.
Varje år nysmittas cirka 1 person/1 miljon innevånare i Europa. Siffran är 10 ggr högre i de hårt smittade alptrakterna.
På grund av att smittan drabbar förhållandevis få människor och tar lång tid på sig att orsaka skada, så vet man ännu ganska litet om de egentliga smittvägarna mellan människor och djur. Det finns sannolikt två smittvarianter: 1) Man får in ägg i munnen via livsmedel eller via sina händer. Då smittade djur släpper sin avföring i naturen kan äggen i avföringen hamna på bär och svamp. Människan kan smittas av att hantera eller äta dessa bär. Människan kan sannolikt också smittas genom att få maskägg på händerna efter att ha klappat en smittad hund/katt, och sedan få in äggen i munnen i samband med att hon äter mat. Äggen är små och lätta och kan fastna i djurets päls då det släpper avföring. De kan sedan föras runt i pälsen bort från anus, och människan uppfattar inte någon risk med att klappa det till synes friska djuret. 2) Man andas in ägg, som förs runt med luften exempelvis då man städar i ett rum där det finns ägg spridda i omgivningen.
Dvärgbandmaskens ägg överlever djupfrysning av bär och svamp, men avdödas av frystorkning. Många av de bär som används i industrin är frystorkade.
Dvärgbandmaskens ägg kan inte spridas med kokade bär i form av sylt eller kräm, eller med förvälld eller stekt svamp."
Kommentarer
Trackback
