Dag 183

183. Och det brustna hjärtat.

I år i en liten stad, inte så långt ifrån Malmö, firade en ung kvinna midsommar. Hon jobbade på midsommarafton och hade både kolleger och annat trevligt folk i sin närvaro. Efter en stunds trevligheter och god mat fick hon ont. Hon fick så fruktansvärt ont i hjärttrakten. Hon ursäktade sig och gick undan. Det dröjde inte länge innan övriga festdeltagare hörde henne vråla. Kvinnan bankade sig på bröstet så hårt att man kunde tro att hon var på väg att krossa sin egen bröstkorg. Hon skrek och slog och slog och skrek.

Ambulanspersonal dök upp, efter vad jag skulle kunna tro kvinnan upplevde som en evighet. De medicinskt utbildade personerna såg inte kvinnan som så pass sjuk att hon inte skulle kunna ta sig ut till ambulansen själv. Hon gick med svårighet och la sig på britsen. Hennes armar och ben hade börjat domna av och hon såg dubbelt. Ambulanspersonalen bad om legitimation och kvinnan tuppade av. Hennes hjärta slutade fungera och hon dog. Hon blev bryskt sliten tillbaka till livet av en defibrillator.

På sjukhuset väntade en hel uppsjö människor på hennes ankomst. Hon togs direkt in på operation där de öppnade hela hennes kropp. Hon dog på operationsbordet. Men hon överlevde. Efter några dagars medvetslöshet vaknade hon upp med en slang i halsen och stygn överallt. Läkarna sa att hon hade dött av brustet hjärta.

Det här är helt ofattbart och sant. En ung kvinna dör två gånger av brustet hjärta men överlever. Det var tydligen något kranskärl som hade brustit helt utan anledning. Ingen läkare kunde säga varför det hade hänt. Men hon lever.


Kommentarer
Postat av: Camilla

Låter skrämmande likt vad som hände mig dagen innan midsommarafton. Inte detaljmässigt kanske. Men verkar sjukt om en människa till har varit med om detta som stämmer så jäkla väl in på mig själv så jag blir mörkrädd!? Var utanför Malmö hände d om jag får fråga? Och hur har d gått för henne?

2011-07-10 @ 21:54:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0