Dag 136

136. Igen. Det var som att känslorna kring de tre damerna från högstadiet förlöstes. Något lossnade för att lämna mig, förhoppningsvis för alltid. Ni tre, ni är jävligt över nu. Tack och hej.

Du får passa dig som satan
Jag glömmer aldrig bort vad du gjort



Säger att allt är bra, hur fan kan du spela glad?






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0