Dag 145

145. Sista gången jag såg dig sa du "hejdå jänta mi" och gav mig en knappt märkbar kram för att musklerna i dina armar inte längre hade någon kraft. Du hade krympt tre storlekar. Efter mig skulle du krama Sara. Istället smög du försiktigt upp fulfingret mot henne. Jag kunde bara skratta tills jag började gråta.

Älskade älskade älskade bestemor, hejdå.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0