Dag 228

228.

Och lärde le, när marken tycktes gunga av fienden som högg oss ned




Och allt är början, mitt opp i och slut


Dag 226

226.

 


Dag 225

225. Hjälp till.

Dag 209

209. Jag avgudar känslan jag får av den här låten.



I wish I would have seen you in the post office
well maybe I did and I missed it

Dag 205

205. Pieter Bruegel.


Dag 201

201.


Dag 200

200. Prick mitt på min 26-årsdag blev bloggen 200 dagar. Det var en riktigt tradig dag. Alla grät och förlorade pengar och oskulden och firman. Sen hade jag inte fått ett enda av de där barnen jag skulle skaffa innan jag blev 25. Det bara regnade istället och blåste och åskade och sen somnade jag innan 21.00 på kvällen för jag jobbade så värst mycket.


Dag 189

189.



and you were born with the power of a locomotive
able to leap tall buildings in a single bound

Dag 170

170. Idag var den stora syrran-lämnar-mig-ännu-en-jävla-gång-dagen. En riktig pissdag om du frågar mig.
Det blev till att tjura lite extra idag.


Dag 165

165.


Sov nu så gott bestemor. Det var en fin dag, du hade gillat den.

Dag 162

162.

Dag 161

161. På tisdag begravs min bestemor. Det är bara det.


Dag 147

147. Har precis satt sprätt på 293 000 000 SEK och försöker rättfärdiga denna hysteri med:


Dag 145

145. Sista gången jag såg dig sa du "hejdå jänta mi" och gav mig en knappt märkbar kram för att musklerna i dina armar inte längre hade någon kraft. Du hade krympt tre storlekar. Efter mig skulle du krama Sara. Istället smög du försiktigt upp fulfingret mot henne. Jag kunde bara skratta tills jag började gråta.

Älskade älskade älskade bestemor, hejdå.



Dag 140

140.

 

och


Dag 136

136. Igen. Det var som att känslorna kring de tre damerna från högstadiet förlöstes. Något lossnade för att lämna mig, förhoppningsvis för alltid. Ni tre, ni är jävligt över nu. Tack och hej.

Du får passa dig som satan
Jag glömmer aldrig bort vad du gjort



Säger att allt är bra, hur fan kan du spela glad?






Dag 112

112. Hej. Idag är det verkligen långfredag i mitt hjärta. Lite det där att man njuter av lugnet och solen. Lite det där att man blir rätt vemodig och lyssnar på hjärtskärande musik. När jag hör de här låtarna tänker jag på:


1. Mamma.


2. Pappa.



Dag 107

107. Jag blev som helt handlingsförlamad. Kanske det beror på vårens bryska intrång i den alldeles för envisa vinterkylan. Kanske det beror på mina senaste arbetsveckor. Kanske det beror på att min syster är på andra sidan jorden. Vet ente. Hoppas det går över om någon dag för jag hatar att må så här.



Dag 102

102.
 

Dag 89

89. Så varför ska jag gå? Bara gå och gå. Jag kanske vandrar åt helsefyr.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0